Wednesday 28 March 2007

Poesistunden II


jag tycker det är roligt att göra små former av mina dikter. det roligaste är när man kan göra en form som passar ihop med orden. som den här, (den heter Vi var ett timglas, nu har vi runnit ut):

det sker så långsamt, jag öppnar handen
och orden faller ur, ner, slås i spillror
som kristaller, allt som du viskade -
allt som du kände som fick mig
att känna, och jag har knutit
handen så hårt, så länge
att orden har blivit
avtryck, intryck,
uttryck,
etsade i
handflatan
det ögat
kan se
är bara kristaller
under fotsulorna men,
Christopher, alla tårarna
jag fångar i handen, alla tårarna
som rinner och svider - om jag låter
tungan torka dem så kan jag alltid minnas,
smaka, allt som du viskade - allt som du kände
allt som du var och allt som du fick mig att känna

(den skrev jag till en Christopher. han är fortfarande en speciell person i mitt hjärta, fastän det var så längesen. hej Christopher, om du läser!)

här är en annan:

du

finns

bakom

som ord,
du droppar

kärlek längs min
ryggrad och tappar

varma andetag mot min
nacke, du viskar känslor och

jag blundar inte när din tunga smeker,
jag vågar inte tro att det är dina händer

som håller mig varm, och jag vill aldrig mera
somna utan dina ord tätt mot min hud, aldrig

mera vakna utan dina andetag mot min rygg
och jag försöker minnas hur jag kunde

somna utan dina ögon, hur jag kunde
vakna utan dig, hur kunde jag
någonsin andas utan att
andas samma luft
som du?

men det är roligt med knasiga radbrytningar bara ändå.
det här är den senaste dikten jag skrev, för några dagar sen. det blir bara inte lika bra längre.

jag lindade fingrarna runt dig,
runt din hud, runt ditt namn - jag
ville ha dig inuti varje timme och varje
timme flöt du närmare, du fångade min
kropp, mitt hjärta, höll mig i din famn, jag
var tom innan dig, innan du fyllde mig -
jag ville ha dig inuti varje timme och
varje timme blev jag fylld och allt
annat blev blekt och grått och
beydelselöst för du fyllde mig
med hud och ord och

du fick alla mina tårar

jag har mina fingrar varsamt
lindade runt dig, runt din hud,
runt ditt namn jag har dig inuti -
varje timme och du har alla mina
tårar, jag önskar att du fortfarande
höll mig, min kropp, mitt hjärta i din famn

6 comments:

Anonymous said...

du skriver jättebra. jag gilalr alla tre, men mest förtjust är jag i dikten till stoffe! :D
pusso

Nostalgia said...

jesso, tack :) jag har ju fler till honom, men du har läst dom va? vad hände med mina dikter du lånade? :´) pusso!

enAnnan said...

Du skriver ju jättebra Jennie!!
Jag är imponerad.
Och läser allt igen.

Tycker att den nya är minst lika bra som de andra.
Du är duktig!

Många kramar

Nostalgia said...

tack så mycket anna, jag blir glad nu :)
kramar!

Anonymous said...

Alltså, jag har sagt det förr, men jag tycker att du är helt fantastisk på riktigt, Jennie! =)

Nostalgia said...

elli, jag blir ju helt generad! :p tack :)