Jaha

jag är rätt bra på att hamna i situationer jag inte vill vara i.
som igår.
jag har en kompis, som har en lillebror. jag träffade honom första gången när han var 16 o jag 27. sen året efter åkte vi på kryssning och hamnade i samma hytt. han sa att han var kär i mig. o sen har det alltid varit nåt mellan oss, fast det har bara varit på fyllan, och jag är alltid den som sagt att det aldrig skulle funka osv. igår kom han. och så kom en annan tjej, också äldre än honom. och nu var han intresserad av HENNE. och jag blev svartsjuk! så jag sa det, och då sa han att han alltid tycker om mig, men att jag har sårat honom så många gånger. och så sa jag att vi borde träffas när vi (jag) är nyktra. det tyckte han med. men jag var så sur för den där andra tjejen. han är ju liksom min, trodde jag. sen åkte han till nån typ av efterfest åt skutskärshållet, kl 4 på natten i taxi, och jag tror hon var där.
jag vet inte alls om jag vill träffa honom nu, särskilt inte när han vill ha henne. men jag har iaf smsat för att jag lovade.

och så har jag pratat med herman i telefonen längelänge och då blev jag alldeles varm i hjärtat och i magen, och det är nog det som är kärlek.