Dygnsrytm (det första och sista)

jag vaknar och tänker
på dig på mig på hud
det första är du och
sedan musiken, takten, andetagen
luften och fukten och du, och där
där gick vi då när det snöade
och sedan vatten
du och jag där så många gånger så många
bara hud och blött
ditt schampo är kvarglömt, du kommer ju snart
och i allt jag gör är du med, där satt vi då när
det hände igen, först bara satt vi och det ser likadant ut
men ändå inte och din sida av sängen som
egentligen inte är din, men alltid är det ändå
för lägger jag ditt täcke slätt över mitt kanske lite av dig
hamnar på mig
varje minut, oavsiktligt, så finns du, det gör inget
jag älskar att inte kunna släppa dig jag kan inte släppa
dig, det fortsätter bara, alltid
allt påminner om dig, vägen gräset dörren skor utanför
dörren som jag alltid snubblar över, minns du, och ditt skratt
dina ögon, hur kan något vara så vackert så
så så så
som du
innan jag somnar tänker jag på dig, på hur
det känns att somna med läpparna mot ditt bröst
det känns som att flyga kanske, och fastän du är långt borta
just nu, fastän du inte är här så somnar jag
jag somnar till ljudet av dina andetag och ditt hjärtas lugna slag
det sista är du för
du är min dygnsrytm och för det älskar jag dig




(jag brukar vara personlig på bloggen, men kanske inte såhär, och jag har funderat länge på om jag ville lägga ut det här för det är så extremt rakt av mina känlor, och jag blir väldigt sårbar då, men jag ville ändå)