Poesistunden VI

min senaste dikt, handlar delvis om herman, men ganska mycket allmänt om hur ont det gör när något tar slut.




Du gör hål i mig

du har varma händer, stora, alltid varma, mina är
alltid kalla, de ryms i dina, du kan gömma mina händer
i dina, jag vill gömma mig i dig
dina ögon, dina ögon, de bränner genom min hud,
de ser rakt genom huden, genom revben o lungor, bränner
sig in i hjärtat, men du, du säger inget, varför är du så tyst och
varför gör det så ont att svälja
som om något fastnat i halsen, är det allt det jag
vet som fastnat där?
allt jag vet, allt du vill säga men inte kan,
du har alltid varit så dålig på att såra mig.

så,
då står vi här, jag fryser och min hud brinner,
det går hål i mig, du gör hål i mig, jag vet så mycket,
det är så mycket du vill säga, du
du öppnar händerna och tittar på mina
små kalla och jag måste göra det -
jag måste viska 'säg det, säg allt' och dina läppar rör sig,
äntligen, äntligen
'jag måste gå, jag måste gå och vi kan inte vara vi,
vi kan inte vara duochjag'
jag viskar att jag vet, jag visste redan, allt jag visste
fastnade i halsen, och nu
nu är det borta, det rinner ur mig,
droppar på dina händer.
dina fingrar torkar bort något från mina kinder,
dina händer är så varma
och jag är så kall, så fruktansvärt kall.


- 2007