det var en enkel liten begravning med inte så många människor. vi har inte så mycket släkt. jag träffade en tremänning jag inte visste fanns.
och så min kusin, mikael, som jag inte träffat sen jag var liten. han är 42 år, och... snygg. eller.. ja, hade han inte varit min kusin hade jag nog kunnat säga det.
älskade lilla eda följde med och sov i vagnen, sen när hon vaknade bara log hon. hur söt får man bli? faster jennie fick byta blöjan och gulla med småfötterna :)
nu är alvin och jag ensamma hemma, filip är på scoutläger i helgen. det blir så lugnt med bara ett barn.
imorgon ska vi till stan o köpa kläder till alvin.
puss.
Friday, 25 May 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hoppas det inte var alltför jobbigt på begravningen.
Och man får gifta sig med sina kusiner. :/
hannah, det gick bra..det var först när en kvinna började sjunga en dan andersson-låt som jag började gråta, sen var det ju kört.
får man? :O hmm.
När man väl börjat är det svårt att sluta. :/
Japp, det får man. Och barnen blir inte missbildade heller!
hannah, då ska jag fundera på saken!
Post a Comment