Om jag ska dö - Navid Modiri & Gudarna

som tröst till mig själv så var iaf kakan jävligt god.

sent igår började jag frysa. ungefär efter melodifestivalen, som förövrigt borde läggas ner, eller varför inte låta öst o väst ha sina egna melodifestivaler, och kanske till och med återgå till det gamla hederliga jurysystemet, eller är det bara jag som tycker det var bättre förr?

så jag gick o la mig efter att ha suttit vid datorn o spelat hjärter (är det ett tantspel?) och msnat med E och tyckt synd om mig själv. jag hade kläderna på mig. i sängen alltså, filip o alvin låg på varsin sida av mig. men jag frös så jag skakade. efter ett tag gick jag upp o tog tempen, jag blir ofta helt nojig när jag har feber. jag hade 39,5. vad roligt! så jag tog på mig en till tröja och lindade in mig i en filt och la mig under täcket igen o försökte somna, och nån gång så somnade jag, men det var faen inte lätt.

när jag vaknade svettades jag, så klart. och febern har gått ner lite, och snoret har tjocknat och stannar alltså kvar i näsan. nu kom bröstontet istället, det är alltid så. halsont, snor, feber, bröstont, hosta. förutom sist när jag bara hade ont i halsen.

anders tycker jag borde sluta röka och börja motionera... nähe?! :)

självklart BORDE jag det. jag vet jag vet jag vet.

jag skriver så jävla tråkiga bloggar. förlåt.

puss.