Farmor

imorse vid 4-tiden somnade farmor in. alldeles stilla. hon blev 87 år, och hon var den mest pratsamma människa jag någonsin känt. och den friskaste och piggaste. när jag var liten och farfar ännu levde, bodde de i kristinehamn, och jag älskade att vara hos dem på somrarna, med farmor på kolonilotten. det luktade alltid så gott hemma hos farmor.

efter att farfar dog blev hon sig inte riktigt lik igen. jag tror hon sörjde honom fruktansvärt. hon ville aldrig fira jul. knappt sin egen födelesedag. men hon var alltid pigg och frisk. tills hon för ungefär 3 år sen blev dement. hon fick flytta till ett vårdhem, och verkade trivas. hon var rolig också. rivig. och bestämd.

mot slutet kom hon inte ihåg någonting alls.

i julas trodde hon det var andra världskriget nu...

jag tror hon hon saknade farfar för mycket.

lilla farmor, nu får du träffa farfar igen.

jag älskar dig farmor. sov gott.